Sms-diskussion

Det är alltid när jag går och lägger mig eller strax innan, oftast när jag står och borstar tänderna eller i duschen, som det slår till. Det är då tårarna knackar på, hur mycket jag än vill att de inte ska göra det. De går liksom inte att stoppa... De bara tränger fram.

Eftersom jag är hos mamma nu så får jag liksom hålla minen, och det går bra eftersom jag får umgås med lillan och ha det mysigt om dagarna. Men när jag gick upp och la mig för att sova så blev det lite sms-ande med sambon som åkte härifrån igår på em, och då blev jag helt sänkt igen.

Jag uttryckte mina känslor om att jag inte känner att jag orkar kämpa, att jag inte kan föreställa mig oss ha sex igen och att när jag härom dagen såg några sexbilder på nätet så fick jag riktig ångest! Jag berättade oxå om att när jag för någon vecka sen tänkte tillfredsställa mig själv så avbröt jag mitt i för det funkade bara inte. Jag fick en känsla av äckel, och kände på något sätt att jag inte dög. Inte ens inför mig själv!

Jag hoppas verkligen att jag kan komma på andra tankar. Att det kan hjälpa att gå och prata med en terapeut. Att jag kan få tillbaka den självkänsla som jag aldrig haft något problem med tidigare.

Jag är ny på det här

Ja, inte på att blogga, men på att vara medberoende till en sexmissbrukare...

Eller, jag är ju inte så ny på det enligt definition, jag har ju bara inte vetat att jag är det.

Jag har inte varit på något möte, någon träff eller gått i terapi ännu, men jag ska. Tiden är bokad. Jag är alltså skitdålig på det här.

Jag hoppas förstå mer, förstå vad det handlar om, förstå termer (har just lärt mig ordet dysberoende = sexmissbruk, sex -och- kärleksberoende, relationsmissbruk, etc.), förstå vad min sambo hållit på med, förstå varför jag kallas MEDBEROENDE, förstå vad man kan göra åt saken och framför allt FÖRSTÅ VAD JAG VILL...

Just nu är jag arg, förbannad, besviken, skitledsen och hopplös, och funderar på VARFÖR JAG VARIT SÅ DUM(?) och inte lämnade förhållandet medan tid var. Första gången jag kom på honom på nätet, andra gången jag kom på honom, tredje gången... innan jag blev på smällen... men nu är jag här - kvar!

Jag minns varenda namn på tjejerna i hans mobil.
Jag minns ansiktet på de tjejer jag lyckats identifiera.
Jag minns alla hans undanflykter de gånger jag kommit på honom...

Jag har svårt att se honom i ögonen.
Jag har svårt att låta bli att gråta minst en gång per dag.
Jag har svårt att se något som har med sex att göra (bilder, filmklipp, kontaktsidor) utan att få ångest.
Jag har svårt att föreställa mig ett sexliv i det här förhållandet igen.
Jag har svårt att tro att det kommer att bli bra igen...

Jag tvivlar - men måste försöka. Ger jag det en chans (till) så kan jag i alla fall säga att jag försökte.